Alla våra hästköp har gått jättesnabbt så det här känns som om jag väntat i evigheter trots att det bara är nån vecka sedan som vi verkligen bestämde oss för en häst till.
Men jag känner ett orosmoln ständigt hängande över mej, jag försöker verkligen att tänka bort det, att inte oroa mej men det är så SVÅRT!!! Vad är det då, jo det där anorexiaspöket.....Det förföljer mej hela tiden, en rädsla för att det ska komma och ta över tänket igen...jag vet att det är fullständigt normalt att vara rädd för att det ska komma igen men jag önskar att jag skulle vara lite mindre rädd.
Så fort Ida har varit sjuk, hon har legat med feber och varit förkyld blir jag livrädd...onej hon måste äta , hon får inte gå ner i vikt..samtidigt så vet jag ju att man inte har någon vidare matlust om ligger sjuk.
Önskar oxå att John Blund kunde ge mej sömnpulver som varade hela natten och inte bara till klockan två!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar