Det händer saker

hela tiden.

Nu så börjar det ordna upp sej med Ida och jag börjar komma ikapp.

Tankar om vad som hänt, om vad som kunde ske sköljer över mej ofta.

Först nu så börjar jag förstå hur sjuk Ida egentligen har varit, hon är inte helt frisk än men hon är bra mycket bättre än var hon var för 4 månader sedan då hon faktiskt var jättesjuk.
Som tur är så verkar inte kroppen ha fått några stora skador på livsviktiga organ vad vi märkt av ännu, de första blodproverna hon tog visade på grav svält, nu ska nya prover tas för att se hur kroppen mår nu.

Hela sommaren har gått åt till att få Ida frisk, och allt annat har fått läggas till sidan och då menar jag att allt annat har lagts åt sidan. Anja har fått vara en duktig snäll lillasyster  och stå ut med det mesta  så även hon har varit tapper.

Hundar och hästar har fått det de måste ha, lätta promenader och hästarna var ett stort bekymmer då vi mådde så dåligt att vi inte hann med dom.Ida fick inte rida och jag kunde/hann inte motionera två pållar.
Linda har varit jättegullig under denna tid och tagit hand om hästarna då vi inte kunnat av olika skäl.
Till slut så bestämde vi att vi skulle dela upp våra älskade hästar och ta en varsin så vi själva kunde bestämma hur mycket vi hann träna och rida dom. Så sedan i somras har jag haft Bangsi och Linda tog Randver och  i helgen blev han såld upp till en familj i Norrland.
Jag har ju redan nu liksom skiljt mej lite från Randver för jag visste ju att han skulle säljas men det föll en liten tår ändå, men han får det säkert bra i Norrland oxå.

Ofta kommer tankar och går hos mej nu och det känns tungt stundtals.
Min mamma har ju varit död i 3,5 år men jag saknar henne ändå och det kommer jag alltid att göra, att bara få prata av sej, att få känna sej liten ibland. "att allt ordnar sej" mamma lilla mamma.