Tänk om

man kunde ta sina barns smärta och tankar istället för att de skulle behöva ha det kämpigt.

Det gör så ont i mamma hjärtat och jag är stolt över att Ida tar det hela bra, hon ville verkligen följa med på skolresan men det gick inte, hon är helt enkelt för sjuk. Hon kämpar nu för att kunna komma tillbaka till skolan istället.

Just nu är hon på bilbingo med farmor och läste klassens blogg om vad de har gjort, så skickar hon ett sms och undrar om hon kan skriva en kommentar med "hoppas ni har det kul, saknar er", jag svarar givetvis ja och mitthjärta och själ blöder för min modiga starka dotter.