På väg till Ätis

För fjärde gången på 2 veckor, jag hoppas att vågen är på Idas sida o inte på sjukdomens sida.

Det senaste dygnet har varit tufft, hela situationen är jobbig för henne. Inget får hon göra av det som hon tycker om, det är en prövning att bara vara stilla.
Kroppen börjar att bråka med henne nu oxå .

Hon älskar att rida, nu får hon bara vara hos dom, det gör ont i mammahjärtat då jag vet hur mycket hon saknar att rida.
Det bokade ridlägret tillsammans med en kompis är avbokat sorgsamt nog, får se till att det blir senare på något sätt.

Den j...vla anorexian påverkar alla runt ikring.. Men mest förstås lilla Ida gumman<3