NU händer det saker

i torsdags var vi på ätis igen, Ida går upp och har snart sin matchvikt.

Nu så ska hon få börja skolan mer, hantera sin egna mat vilket hon inte gjort under hela denna långa tid så nu känns det verkligen att det håller på att bli som vanligt.Näringsdryckerna minskas i takt med att Ida lär sej äta annan proteinrik kost.

Ja bli som vanligt är väl kanske att ta i, jag kommer nog alltid att ha en oro inför vad anorexispöket kan göra. Alla vet ju att det inte är så enkelt med att viktuppgång löser allt, det är inte så menviktuppgången hjälper till att hjärnan får det den behöver och att tankarna kan bli klarare, om vad som är bra och om vad som är dåligt.

Nu har jag varit med om och se vad spöket kan göra och det har varit ett rent helvete minst sagt, känner redan att jag förträngt mycket av det jobbiga, det är mäniskans sätt att orka gå vidare. Vill verkligen inte hamna i detta helvete igen, så nu håller jag tummarna att vi klarar även de sista stegen. Kan låta egocentriskt att jag inte vill hamna i detta helvete igen men det är faktiskt så, jag vill verkligen inte göra det igen och jag vet att Ida vill inte heller ramla dit igen.Inte den friska Ida.
Men oron kommer nog alltid att finnas och uppmärksamheten!


Bangsi och jag har nu vidgat våra vyer alldeles själva ändå hem till mitt hus och "min" skog, kändes bra.
Alla som rider och har ridit en häst som itne har velat/tordas gått ensam vet vilken JAAkänsla det blir då man kan gå iväg ensam utan alltför mycket protester, underbart.

12 oktober 2012