Snart

Så börjar skolan igen, tanken är att det ska bli en vanlig vardag med jobb skola o allt det där.

Frågan är om det kommer att bli så.
Snart ska vi in till ätis igen, då måste vi prata om Idas skolgång och den kommande skolresan.
Vi var där förra veckan och då var det inte aktuellt med att börja skolan igen men idag ska vi prata lite till.

Ida har gått upp lite i vikt men det är inte bara viktuppgången som är problemet, det är tankarna.
Jag ska inte ens försöka förklara hur det är för det går bara inte.
Då jag prata med mina syskon och min pappa innan vi var nere till Småland så tyckte  säkert, "det är ju bara att ge henne mat! Med grädde och annat smaskigt" nu idag så förstår de att det inte är så enkelt. De har fått en förståelse, de har med egan ögon sett  hur djävligt det kan vara och då såg de inte ens hälften av det som Ida känner.

Om jag kunde så skulle jag strypa anorexispöket en gång för alla, för allas skull, de anorexidrabbade, deras anhöriga och även vänner som ser att den person som de tycker om blir så fylld av ångest av just det livsviktiga, MAT! O jag skulle med glädje ta över anorexian på mej så min lilla Ida kunde få vara frisk.

Idag håller jag tummarna för att det ska bli ett bra möte.