När orken inte räcker till

vad gör man då?

Tänk om det hade funnits ork och tålamod att köpa i affären?
Den som skulle uppfinna det skulle utan tvekan bli världens rikaste person.

Tanken på att det blir bättre får bli min ork och tålamodspåfyllning, det är det som gör att man ytterligare klarar av en måltid till och en till......Syskon, min pappa (som även får agera som min mamma),vänner att prata med ger oxå styrka, hoppas bara att de orkar med oss ett tag till, jag hoppas bara att ni förstår att ni är guld värda för oss nu, även fast jag är dålig på att visa det.

På Ikea finns det ju genvägar för att komma fram till målet dvs kassan, önskar det fanns det i anorexia världen oxå men det finns det inte....och fanns det skulle man säkert får gå tillbaka till gå...för genvägar kan bli senvägar....

Vissa dagar går det bra,andra fylls av ångest och oro.
De dagar som är bra får oxå agera som påfyllning av positiv energi, de andra vill man helst glömma.

På Ätis ser de oftast inte till det som är mindre bra utan till det som faktiskt gått bra! Och det är ju så man ska se livet i stort, det finns ju saker som går bra även fast det tar emot ibland.

Vi provar olika saker vad som fungerar bra för Ida, just nu är det så att Ida och jag äter tillsammans och Conny och Anja äter tillsammans. Detta är för att Ida inte ska få utrymme att fokusera över andras mat utan istället kunna få vara fokuserad på sin egna mat som faktiskt är medicinen.

Tänk att mat kan få en liten tjej att må så dåligt, det som vi alla behöver för att kunna leva....
Jag kunde aldrig i hela mitt liv tro att det kunde vara så här i familjer där någon lider av anorexi..och jag menar lider för det gör Ida verkligen, men hon kämpar på, tillsammans är vi starka heter den gamla klyschan!

Ett av målen som vi ska sträva efter är att Ida ska bli så pass frisk att hon kan börja skolan till hösten.
Den 28 augusti är det ju dax för skolresan till Göteborg oxå och den vill vi ju inte missa!