Lustigt

När andra ropar jippi åt sin viktnedgång ropar jag jippi då Ida går upp några hekto, tänk hur lustigt det kan bli!

Vi matas hela tiden med bantningstips,olika dieter och träningstips från tidningar och tv , reklampelare , ja överallt står det att man ska vara så vältränad och smärt och smidig. Även jag är en av dom som tycker om att träna och röra på mej, dock har det varit lite av den varan nu den sista tiden på gott och på ont.

Men när jag är frisk och mår bra så tycker jag om att ta mej en liten löptur i lugn och ro, men som sagt nu är det länge sedan. Min träning nu består i att rida lite sparsamt på pållarna.

Men det är ju så svårt att veta när går man över gränsen, när upptar mat och träning för mycket tid i huvudet, när blir det liksom sjukt? När inkräktar det på det "vanliga" livet?
Nu är det ju inte bara anorexi och bulimi längre utan även ortorexi som en hel del ungdomar råkar ut för, även en blandning av dessa ätstörningar är vanligt, det går i perioder i livet för dessa personer.

För många människor kan det vara enkelt att själva känna att man är på en nivå där man mår bra av det, men för en del går det överstyr. Då det gällde Ida var det mattänket som gick överstyr, det var inte en fixide som skulle gå över, det blev en sjukdom istället. Då är ju förstås Ida en liten flicka och då är det svårt att själv kunna känna när det övertar det riktiga livet.

Sedan har vi ju dom som är överviktiga istället som mår dåligt utav det, det är ju  farligt för kroppen och hälsan och kan tära psykiskt det oxå.

Sverige, de lagomas land verkar ta ett tag innan vi alla blir lagom....Men vem har sagt att vi alla ska vara lika?

Det viktiga är att man mår bra oavsett storlek och utseende!

Här bjuder jag på ett kort med Bangan och mej, hrmm nyttigt att se hur man sitter (som en kråka) , dax att göra nåt åt det med;-)